(1814-1876) was a noted Norwegian romantic nationalism painter. Among his best known paintings are Haugianerne (The Haugeans painted in 1852) and Brudeferd i Hardanger (The Bridal Procession in Hardanger painted in 1848) with Hans Gude. Adolph Tidemand was born in Mandal, Norway as the son of customs inspector and Storting representative Christen Tidemand (1779-1838) and Johanne Henriette Henrikke Haste (1779-1859). He received private art lessons in his home town and his talent was soon recognized. He then was enrolled in an art school in Christiania, moving on to Copenhagen in the period 1832-37. Upon arrival in Copenhagen, he was rejected by the Royal Danish Academy of Fine Arts and studied at a private school of art, but by 1833 he was a pupil at the Academy, earning Academy exhibitions in 1835 and 1836. He studied there for five years and then began a journey to Italy to study further. But when Tidemand came to Desseldorf, Germany, he liked it so much that he settled down there. From 1837-1841 he continued his studies with the art academy in Desseldorf, which at the time enjoyed widespread international recognition. He studied with and was influenced by his teacher, Theodor Hildebrandt.   Related Paintings of Adolph Tidemand :. | hannah more | Madonna and Child Between SS.Catherine and Ursula | Italianate Landscape with travellers | Vase of Flowers | gustaf ll adolfs eller trettioariga krigets tid |
Related Artists:
HOUCKGEEST, Gerard
Dutch Baroque Era Painter, ca.1600-1661
Heinrich Foelix
painted Kurfurst Clemens Wenzeslaus von Sachsen in ca. 1776
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.