Edouard Vuillard
Edouard Vuillard's Oil Paintings
Edouard Vuillard Museum
November 11, 1868-June 21, 1940. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edouard Vuillard.org, welcome & enjoy!
Edouard Vuillard.org
 

martin mijtens d.a
anna maria ebrenstrahl

ID: 68572

martin mijtens d.a anna maria ebrenstrahl
Go Back!



martin mijtens d.a anna maria ebrenstrahl


Go Back!


 

martin mijtens d.a

Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.  Related Paintings of martin mijtens d.a :. | right wing of Melun diptychVirgin and Child Surrounded by Angels Showing Charles VII mistress Agnes Sorel | The Descent from the Cross | Sheep 132 | Le Dejeuner | Lawrence exhibited in 40 Royal Academy annual exhibitions |
Related Artists:
NEUREUTHER, Eugen
German painter b. 1806, Mnchen, d. 1882, Menchen,German lithographer, illustrator, decorative artist and painter. He was the son of the painter and printmaker Ludwig Neureuther (d 1832), and began his studies in Munich in 1823. His tutors included Peter von Cornelius, who enlisted him and several other young painters to help decorate the Glyptothek, and Wilhelm von Kobell. In 1830, fired with enthusiasm for the July Revolution in France, Neureuther went to Paris. He produced numerous studies from life (Munich, Staatl. Graph. Samml.), which are among his best works. From 1836-7 he was in Rome. From 1848 to 1856 he ran the Nymphenburg Porzellanmanufaktur, and for ten years from 1868 he taught decorative mural painting at the Munich Kunstgewerbeschule. Neureuther's principal importance lay in the field of book illustration. His reputation was established with the Vignettes for Goethe's Ballads and Romances (Randzeichnungen zu Goethes Balladen und Romanzen), published by J. G. Cotta in five booklets of 46 lithographic contour drawings in Munich, Stuttgart and Tebingen between 1829 and 1839. Goethe, to whom Cornelius had mentioned Neureuther, repeatedly spoke of these works in public, realizing their similarity to the prayer book of the Emperor Maximilian illustrated by Albrecht Derer, Lukas Cranach the elder, Hans Baldung, Albrecht Altdorfer and others. A new edition of this work, with lithographs by August Strixner (b 1820) had appeared in 1808. Neureuther later illustrated many other texts, but his approach became increasingly naturalistic and picturesque, and there was a notable decline in the artistic standard of the work.
Andrea Pozzo
Italian Baroque Era Painter, 1642-1709 Italian painter, architect and stage designer. He was a brilliant quadratura painter, whose most celebrated works, such as the decoration of the church of S Ignazio in Rome, unite painting, architecture and sculpture in effects of overwhelming illusionism and are among the high-points of Baroque church art. He was a Jesuit lay brother and produced his most significant work for the Society of Jesus. This affiliation was fundamental to his conception of art and to his heightened awareness of the artist's role as instrumental in proclaiming the faith and stimulating religious fervour. The methods he used were those of Counter-Reformation rhetoric, as represented in Ignatius Loyola's Spirited Exercises (1548).
Aleksei Matveev







Edouard Vuillard
All the Edouard Vuillard's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved