Edouard Vuillard
Edouard Vuillard's Oil Paintings
Edouard Vuillard Museum
November 11, 1868-June 21, 1940. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edouard Vuillard.org, welcome & enjoy!
Edouard Vuillard.org
 

Martin Mijtens d.a.
Fredrik av Hessen

ID: 68643

Martin Mijtens d.a. Fredrik av Hessen
Go Back!



Martin Mijtens d.a. Fredrik av Hessen


Go Back!


 

Martin Mijtens d.a.

Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | A Summer Afternoon | Stephen Bethory at Pskov | Stilleben, Weibe Pfingstrosen | Salvator Mundi | The Bridge of Moret (mk09) |
Related Artists:
Harald Sohlberg
Harald Oskar Sohlberg (29 September 1869?C19 June 1935) was a Norwegian Neo-romantic painter, particularly known for his depictions of the mountains of Rondane and the town of Røros. His perhaps most well-recognized painting is his 'Fisherman's Cottage' from 1907.
Antoine Plamondon
(ca. 1804-1895) was a Canadian artist who painted mainly portraits and religious images in 19th-century Quebec. Plamondon was born in 1804 (or 1802) at L'Ancienne-Lorette, Quebec, the son of the village grocer. He went to school in Saint-Roch, a suburb of Quebec City, after which he was apprenticed to Joseph Legare (1795-1855), a picture restorer and amateur painter. In 1826 Plamondon travelled to Paris where he studied with classical portraitists such as Paulin Guerin (1783-1855). Works from this period are scarce. In 1830, after the Louis-Philippe uprisings, Plamondon returned to Quebec. While his portraits were of living subjects, many of his religious paintings (commissioned by various churches and religious orders around Quebec City) were based on engravings of old masters. His portrait work was notable for his full-face, close-up, and tightly comosed style as well as a concentration on the latest style of clothing. His later portraits showed more roundness in the modelling and far more space in the composition. By 1850 Plamondon had moved to the country at Neuville, with his mother, a brother, and a sister, where he lived until the 1890s. Much of his work during this period were religious paintings, copies of old masters, done for local churches. Plamondon never married. He was a lifelong monarchist and supporter of the Conservative Party, a friend of Sir George-Étienne Cartier and Sir Étienne Tache, but broke with the Conservatives over the execution of Louis Riel. His 1882 self-portrait was probably his last work He died in Neuville in 1895.
John William Waterhouse
English Pre-Raphaelite Painter, 1849-1917 English painter. His father was a minor English painter working in Rome. Waterhouse entered the Royal Academy Schools in London in 1870. He exhibited at the Society of British Artists from 1872 and at the Royal Academy from 1874. From 1877 to the 1880s he regularly travelled abroad, particularly to Italy. In the early 1870s he had produced a few uncharacteristic Orientalist keepsake paintings, but most of his works in this period are scenes from ancient history or classical genre subjects, similar to the work of Lawrence Alma-Tadema (e.g. Consulting the Oracle, c. 1882; London, Tate). However, Waterhouse consistently painted on a larger scale than Alma-Tadema. His brushwork is bolder, his sunlight casts harsher shadows and his history paintings are more dramatic.






Edouard Vuillard
All the Edouard Vuillard's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved