Carl Oscar Kylberg, född 23 september 1878 på Vasängen i Fridene församling, död 6 januari 1952 i Stockholm, svensk konstnär och representant för Göteborgskoloristerna. Carl Kylberg var son till kontorschef Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen och storebror till konstnären Erik Kylberg. Hans fastrar och farbror var konstnärerna Regina Kylberg-Bobeck, Marina Kylberg och Hjalmar Kylberg. Farfadern Lars Wilhelm Kylberg var konstnär vid sidan av lantbruket på familjegodset Såtenäs i Västergötland. Kylberg studerade först vid tekniska skolan i Stockholm och i Berlin för att bli arkitekt men övergick till måleri omkring 1900. Han studerade under en tid vid Valand i Göteborg som elev till Carl Wilhelmson. Hans verk kännetecknas ofta av ett glödande oljemåleri med starka färger och han avbildade ofta landskap och figurkompositioner på ett avskalat man??r. Under senare delen av sitt konstnärskap skapade han en mängd religiösa motiv. Kring 1930-talet fick han sitt genombrott och han kom att ställa ut, förutom i Sverige även i Köpenhamn, Paris, London, Budapest och i USA men hans måleri var för många provocerande och 1938 gick regeringen in och stoppade ett köp av målningen Uppbrottet för Nationalmuseum i Stockholm. En av hans mest välkända målningar är Hemkomsten från 1938 som hänger på Göteborgs konstmuseum och som föreställer ett skepp i silhuett mot en nästan brinnande gul himmel och ett rödfärgat hav. Denna målning förevigades också 1978 på ett svenskt frimärke av valören 90 öre. Sedan 1980-talet har många av hans tavlor sålts för rekordpriser vid olika internationella konstauktioner.   Related Paintings of carl kylberg :. | gryningen kastar ett stralande hjarta till jorden | sa beskaffad calle var som vi nu berattat har hora pa han inte ville inte ens pa farbror fille | ljusningen pa vagen | detta e den stygge calle med en mossa pa sin skalle | vantan |
Related Artists:
Floris van Dijck
Dutch Baroque Era Painter, 1575-1651 Dutch painter and draughtsman. He is thought to have been a pupil of Rembrandt in Amsterdam c. 1650. There is no documentary evidence for this, but his earliest dated painting, the Presentation in the Temple shows that he had certainly seen examples of Rembrandt work. He was an eclectic artist, given to following several models simultaneously. This is evident from two versions of Elijah and the Widow of Zarephath; one (1655-60; Copenhagen, Stat. Mus. Kst) is painted in horizontal format in the style of Barent Fabritius, while the other (1655-60; Milwaukee, WI, A. Bader priv. col., see Sumowski, 1983, no. 362) features large half-length figures in the manner of Nicolaes Maes. In another biblical scene, Benjamin and Judah (1655-60; Chicago, IL, A. Inst.), he followed the example of Rembrandt. His best works, such as Saying Grace (1655-60; Hannover, Nieders?chs. Landesmus.) and the Old Prophetess (1655-60; Leipzig, Mus. Bild. Kst), show old women either praying or sleeping and confirm that Maes was his main source of inspiration. Similar subjects are represented in the drawings attributed to him (e.g. Old Woman Seated, Holding a Book; New York, Pierpont Morgan Lib.). In the late 1650s van Dijck also seems to have been influenced by the genre paintings of Gabriel Metsu and above all by Quiringh van Brekelenkam, as in Hermit Praying in a Cave (late 1650s; St Petersburg, Hermitage) and Family Saying Grace (late 1650s; Stockholm, Nmus.).
YANEZ DE LA ALMEDINA, Fernando
Spanish Painter, active ca.1506-1526
John Francis Murphy
(December 11, 1853 - January 30, 1921), American landscape painter. He was born at Oswego, New York and first exhibited at the National Academy of Design in 1876, and was made an associate in 1885 and a full academician two years later. He became a member of the Society of American Artists (1901) and of the American Watercolor Society. At first influenced by Wyant and Inness, after 1900 he attacked the modern problems of light and air, thus combining the old and new theories of landscape painting. His chief characteristics are extreme refinement and charm, poetic sentiment, and beauty of surface. His composition is simple and his rendering of soil unique. A past master of values, he preferred the quiet and subdued aspects of nature. He received numerous awards, including a gold medal at Charleston (1902) and the Inness medal in 1910.