1868-1940 French Edouard Vuillard Galleries Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard. In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training.  Related Paintings of Edouard Vuillard :. | The LuSaiEr sitting by the window | self portrait | Blomvas on the mantelpiece | Henry auguste lady | Self-Portrait |
Related Artists:
VIVIEN, Joseph
French painter (b. 1657, Lyon, d. 1734, Bonn) French painter and pastellist, active in Germany. He trained in Paris in 1672 with the painter Fran?ois Bonnemers (1638-89), also attending the Acad?mie Royale, where his oil painting the Punishment of Adam and Eve (untraced) won a second prize in 1678. Only in 1698 was he received (re?u) at the Acad?mie, as a pastellist, on presentation of portraits of the sculptor Fran?ois Girardon and of the architect Robert de Cotte (both Paris, Louvre; see PASTEL, fig. 1). Having been commissioned to execute a pastel Self-portrait (Florence, Uffizi) by Maximilian II Emanuel, Elector of Bavaria, in 1699, the following year he was appointed the Elector's principal court painter (see WITTELSBACH). He henceforth divided his time between Paris, the Elector's courts at Brussels and Munich,
George Price Boyce,RWS
1826-1897 English painter. He was the son of a prosperous wine merchant and pawnbroker. His childhood was spent in London, and in 1846 he was apprenticed to the firm of architects Wyatt & Brandon, where he remained for three years. He was always fascinated by ancient buildings but gradually lost interest in architecture as a career. In 1849, perhaps as a result of meeting David Cox at Betws-y-Coed (Gwynedd, Wales), he decided to become a painter. In the early 1850s Boyce drew landscape and architectural subjects with a fluent watercolour technique derived from Cox. In 1854 Boyce made an extended journey to Italy; he painted views of buildings in Venice and Verona
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .