1606-1669 Dutch painter, draughtsman and etcher. From 1632 onwards he signed his works with only the forename Rembrandt; in documents, however, he continued to sign Rembrandt van Rijn (occasionally van Rhyn), initially with the addition of the patronymic 'Harmensz.'. This was no doubt in imitation of the great Italians such as Leonardo, Michelangelo, Raphael and Titian, on whom he modelled himself, sometimes literally. He certainly equalled them in fame, and not only in his own country. His name still symbolizes a whole period of art history rightfully known as 'Holland's Golden Age'. In 1970-71 a great exhibition in Paris was devoted to it under the eloquent title Le Si?cle de Rembrandt. A century before, a popular work of cultural history by C. Busken Huet referred to the Netherlands as 'the land of Rembrandt'. His fame is partly due to his multi-faceted talent. Frans Hals was perhaps at times a greater virtuoso with the brush but remained 'only' a portrait painter. Vermeer may have excelled Rembrandt in the art of illusion but was less prolific. Rembrandt was not only a gifted painter but also an inspired graphic artist: he has probably never been surpassed as an etcher, and he often seems inimitable as a draughtsman. His subjects reflect his manifold talent and interests. He painted, drew and etched portraits, landscapes, figures and animals, but, above all, scenes of biblical and secular history and mythology.   Related Paintings of Rembrandt van rijn :. | Detail of write on the wall | Details of The Polish rider | The Sacrifice of Isaac | Portrait of a Forty | The Prophetess Anna |
Related Artists:
Hans Olaf Heyerdahl
Swedish, 1857-1913 Norwegian painter. He was born into an enlightened but conservative family, his father being an engineer, occasional architect and writer of Nordic saga poetry, and he spent his childhood and youth in the rapidly expanding town of Drammen, 40 km from the capital Christiania. In 1873 he was admitted to the Kongelige Tegneskole in Christiania, where he studied under Peder C. Thurmann, a landscape artist trained in Desseldorf. For more advanced training, Heyerdahl was obliged to go abroad, and in 1874 he enrolled at the Munich Akademie. He was encouraged by Professor Ludwig von Lefftz (1845-1910) to give up landscape in favour of history painting and portraits (e.g. the artists Christian Skredsvig, 1876, and Eilif Peterssen, 1877; both Oslo, N.G.). In 1877, under the guidance of Professor Wilhelm Lindenschmit (1829-95), Heyerdahl finished his most inventive and brilliant composition, the Expulsion from the Garden (Oslo, N.G.). Using over life-size figures, set in a barren tempestuous landscape, Heyerdahl skilfully contrasted the youthful rage of Adam with the resigned despair of Eve. This sombre work won him a third prize medal at the Exposition Universelle in Paris in 1878.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Stefano Chiantore
1772-1849