Edouard Vuillard
Edouard Vuillard's Oil Paintings
Edouard Vuillard Museum
November 11, 1868-June 21, 1940. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edouard Vuillard.org, welcome & enjoy!
Edouard Vuillard.org
 

Joao Batista da Costa
Landscape

ID: 85997

Joao Batista da Costa Landscape
Go Back!



Joao Batista da Costa Landscape


Go Back!


 

Joao Batista da Costa

painted Landscape in 1920  Related Paintings of Joao Batista da Costa :. | Landscape | Sem titulo | Landscape | The widows mite | Sem tetulo |
Related Artists:
Filippino Lippi
Italian 1457-1504 Filippino Lippi Galleries Born Filippo Lippi in Prato (Tuscany), the illegitimate son of the painter Fra Filippo Lippi and nun Lucrezia Buti, Filippino first trained under his father. They moved to Spoleto, where Filippino served as shop adjuvant in the construction of the Cathedral there. When his father died in 1469, he completed the frescos with Storie della Vergine (Histories of the Virgin) in the cathedral. Filippino Lippi completed his apprenticeship in the workshop of Botticelli, who had been a pupil of Filippino's father. In 1472, Botticelli also took him as his companion in the Compagnia di San Luca. His first works greatly resemble those of Botticelli's, but with less sensitivity and subtlety. The very first ones (dating from 1475 onwards) were initially attributed to an anonymous "Amico di Sandro" ("Friend of Botticelli"). Eventually Lippi's style evolved into a more personal and effective one in the years 1480-1485. Works of the early period include: the Madonnas of Berlin, London and Washington, the Journeys of Tobia of the Galleria Sabauda in Turin, Italy, the Madonna of the Sea of Galleria dell'Accademia and the Histories of Ester. Together with Perugino, Ghirlandaio and Botticelli, Lippi worked on the frescoed decoration of Lorenzo de Medici's villa at Spedaletto. On December 31, 1482 he was commissioned to work on a wall of Sala dell'Udienza of Palazzo Vecchio in Florence (a work never begun). Soon after (probably in 1483-1484) he was called to complete Masaccio's decoration of Brancacci Chapel in the church of the Carmine, left unfinished by the artist's death in 1428 . Here he realized the Stories of Saint Peter on the following frescoes: Quarrel with Simon Magus in face of Nero, Resurrection of Teophilus' Son, Saint Peter Jailed, Liberation and Saint Peter's Crucifixion. The work on the Sala degli Otto di Pratica, in the Palazzo Vecchio, started on February 20, 1486. It is now in the Uffizi Gallery. In the same years Piero di Francesco del Pugliese asked him to paint the altarpiece with Apparition of the Virgin to St. Bernard, now in the Badia Fiorentina, Florence. This is Lippi's most popular picture: a composition of unreal items, with its very particular elongated figures, backed by a phantasmagorical scenario of rocks and almost anthropomorphic trunks. The work can be dated to the 1480-1486 years. Eventually he worked for Tanai de' Nerli in the Saint Spirit's Church. On April 21, 1487, Filippo Strozzi asked him to decorate the family chapel in Santa Maria Novella with the Stories of St. John Evangelist and St. Philip. He worked on this piece intermittently, only completing it in 1503, after the customer's death. The windows with musical themes, also designed by Filippino, were completed between June and July 1503. These paintings can be seen as a mirror of the political and religious crisis in Florence at the time: the theme of the fresco, the clash between Christianity and Paganism, was hotly debated in the Florence of Girolamo Savonarola. Filippino showed his characters in a landscape which recreated the ancient world in its finest details, showing the influence of the Grottesco style he had seen in his journey to Rome. He created in this way an "animated", mysterious, fantastic but also disquieting style, showing the unreality of something as a nightmare. In this way, Filippino portrayed ruthless executioners deformed by grim faces, who raged against the Saints. In the scene with St. Philip expelling a monster from the temple, the statue of the pagan god is a living figure which seems to dare the Christian saint. In 1488, Lippi moved to Rome, where Lorenzo de' Medici had advised Cardinal Oliviero Carafa to entrust him the decoration of the family chapel in Santa Maria sopra Minerva. These frescoes show a new kind of inspiration, quite different from the earlier works, but confirm his continued research on the themes of the Ancient era. Lippi finished the cycle by 1493. Lippi's return to Florence is variously assigned to the years going from 1491 to 1494 . Works of this period include: Apparition of Christ to Madonna (1493, now in Munich), Adoration of the Magi (1496, for the church of San Donato in Scopeto, now in the Uffizi), Sacrifice of Lacoön (end of the century, for the villa of Lorenzo de' Medici at Poggio a Caiano), St. John Baptist and Maddalena (Valori Chapel in San Procolo, Florence, inspired in some way to Luca Signorelli's art). He also worked outside of his mother-country, namely on the Certosa of Pavia and in Prato, where in 1503 he completed the Tabernacle of the Christmas Song, now in the City Museum; in 1501 Lippi realized the Mystic Wedding of St. Catherine for the Basilica of San Domenico in Bologna. Lippi's last work is the Deposition for the Santissima Annunziata church in Florence, which at his death in April 1504 was unfinished. He was so renowned that all the workshops of the city closed on the day of his burial.
Charles Furneaux
(1835 - 1913) was born in Boston and became a drawing instructor in that area. For many years he lived in the town of Melrose, Massachusetts. In 1880, Furneaux moved to Hawaii, where he cultivated the friendship King Kalakaua and other members of the Hawaiian royal family, from whom he later received several commissions. In the late 1880's,he was commissioned in Honolulu by Alexander Joy Cartwright, widely credited as the "father of baseball" and another dear friend of King Kalakaua, to paint the only oil portrait of his 72 year life. While living in Honolulu he taught at the private schools Punahou and St. Albans (now known as Iolani School). In 1885, he received the order of Chevalier of Kapiolani from King Kalakaua in 'recognition of his services in advancing Hawaiian art'. He died in Hawaii in 1913. His reputation is mainly based on the paintings he executed in Hawaii, especially those of erupting volcanoes. The Bishop Museum (Honolulu), the Brooklyn Museum, the Honolulu Academy of Arts, Iolani Palace (Honolulu) and Mount Holyoke College Art Museum (South Hadley, Massachusetts) are among the public collections holding works by Charles Furneaux.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Edouard Vuillard
All the Edouard Vuillard's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved