Edouard Vuillard
Edouard Vuillard's Oil Paintings
Edouard Vuillard Museum
November 11, 1868-June 21, 1940. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edouard Vuillard.org, welcome & enjoy!
Edouard Vuillard.org
 

Edouard Vuillard
Bamboo basket with a self-portrait mirror

ID: 65908

Edouard Vuillard Bamboo basket with a self-portrait mirror
Go Back!



Edouard Vuillard Bamboo basket with a self-portrait mirror


Go Back!


 

Edouard Vuillard

1868-1940 French Edouard Vuillard Galleries Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard. In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training.  Related Paintings of Edouard Vuillard :. | Orange girl clothes | Annette room in the Vial | Wife and children | Public Gardens.The Conversation;The Nursemaids;The Red Parasol | Self Study of Black people |
Related Artists:
Giulio Campi
(1500 - 5 March 1572) was an Italian painter and architect. His brothers Vincenzo Campi and Antonio Campi were also renowned painters. The eldest of a family prominent painters, Campi was born at Cremona. His father Galeazzo (1475-1536) taught him the first lessons in art. In 1522, in Mantua, he studied painting, architecture, and modelling under Giulio Romano. He visited Rome, became an ardent student of the antique, and like Bernardino e distantly related to him e he combined a Lombard and Roman traditions. He collaborated on some works with Camillo Boccaccino, the son of Boccaccio Boccaccino, with whom Campi may also have received training. Campi is called the "Ludovico Carracci of Cremona" although he preceded the founder of the Eclectics. When but twenty-seven Giulio executed for the church of Sant' Abbondio his masterpiece, a Virgin and Child with Sts. Celsus and Nazarus, a decoration masterly in the freedom of its drawing and in the splendour of its colour. His numerous paintings are grandly and reverently conceived, freely drawn, vigorously coloured, lofty in style, and broadly handled. He was animated in all his work by a deep piety. Numerous of his fresco works are housed in churches of Cremona, Mantua, Milan and in the church of Saint Margaret's, in his native town. Among his chief works are the Descent from the Cross (S. Sigismondo) at Cremona, and the frescoes in the dome of S. Girolamo at Mantua. An altar-piece in S. Sigismondo and his Labours of Hercules were engraved by the celebrated Ghiso, il Mantovano. He died in Cremona in 1572.
Johann Gottfried Schadow
1764-1850 Berlin, He was a German sculptor. He was born in Berlin, where his father was a poor tailor. Friederike von Preuben.His first teacher was an inferior sculptor, Tassaert, patronized by Frederick the Great; the master offered his daughter in marriage, but the pupil preferred to elope with a girl to Vienna, and the father-in-law not only condoned the offence but furnished money wherewith to visit Italy. Three years' study in Rome formed his style, and in 1788 he returned to Berlin to succeed Tassaert as sculptor to the court and secretary to the Academy. Over half a century he produced upwards of two hundred works, varied in style as in subjects.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.






Edouard Vuillard
All the Edouard Vuillard's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved