Renaissance Artists , 1449-94  Related Paintings of Domenicho Ghirlandaio :. | Details of Bestatigung der Ordensregel der Franziskaner | Details of Verkundigung an Zacharias | Namensgebung | Details of Abendmahl | Details of Verkundigung an Zacharias |
Related Artists:
Karl von Piloty
Karl Theodor von Piloty (1 October 1826 - 21 July 1886) was a German painter. Von Piloty was born in Munich. His father, Ferdinand Piloty (d. 1844), enjoyed a great reputation as a lithographer. In 1840, Karl was admitted as a student of the Munich Academy, under the artists Karl Schorn and Julius Schnorr von Karolsfeld. After a journey to Belgium, France and England, he commenced work as a painter of genre pictures, and in 1853 produced a work, Die Amme (The Wet Nurse), which, on account of its originality of style, caused a considerable sensation in Germany at the time. But he soon forsook this branch of painting in favour of historical subjects, and produced in 1854 for King Maximilian II The Accession of Maximilian I to the Catholic League in 1609. It was succeeded by Seni at the Dead Body of Wallenstein (1855), which gained for the young painter the membership of the Munich Academy, where he succeeded Schorn (his brother-in-law) as professor. Among other well-known works by Piloty are the Battle of the White Mountain near Prague, Nero Dancing upon the Ruins of Rome (1861), Godfrey of Bouillon on a Pilgrimage to the Holy Land (1861), Galileo in Prison (1864) and The Death of Alexander the Great (unfinished), his last great work. He also executed a number of mural paintings for the royal palace in Munich. For Baron von Schach, he painted the famous Discovery of America. In 1874, he was appointed keeper of the Munich Academy, being afterwards ennobled by the king of Bavaria. Piloty was the foremost representative of the realistic school in Germany. He was a successful teacher, and among his more famous pupils were Hans Makart, Franz von Lenbach, Franz Defregger, Gabriel von Max, Georgios Jakobides and Eduard von Gretzner.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Giovanni Ponticelli
Italian, 1855-1877